Nu är fem av tibbarna och jag nyss hemkomna från en härlig långpromenad! Eftersom det är snö överallt så fick vi hålla oss på de plogade vägarna så vi gick ner mot samhället. Hundarna älskar att gå där eftersom det finns så mycket dofter där på alla lyktstolpar och längs cykelvägarna. Vi har drygt tre km ner och så förstås lika långt hem så för det mesta brukar vi fortsätta genom samhället och så hämtar husse oss. Så inte idag utan vi gick en liten rundsväng och så tillbaka på samma väg hem igen. Det var ju bara att gå trodde jag men hundarna trodde förstås att husse skulle komma med bilen   och vände sig om och tittade hela tiden. De kunde inte begripa varför vi skulle gå åt det hållet vi kom från, brukar vi ju aldrig göra annars.

Till slut fick jag dem att fatta att det inte skulle komma nån och plocka upp oss så sent omsider kom vi då hem igen! När vi nästan var hemma började Knutte halta, det visade sig att han hade hela tassen full med is, inte lätt att gå då minsann!

När vi kom hem tog Dixie och jag oss en liten promenad i trädgården med snöskyffeln i högsta hugg, inte lätt att pulsa i snö med den stora magen så jag skottade upp lite gångar åt henne.

Nu sover hela gänget medan jag sitter en stund vid datorn!

Jaha, som vanligt så hade det snöat i morse och snöar fortfarande för fullt! Tibbarna o jag gick en runda fram o tillbaka på vägen för ut i skog och mark går ju inte, där plogar ju inte våran bonde!  Inte så konstigt, tycker inte jag, men Nilla och Dixie tycker att det kunde han ju gott göra!

Sedan var det skottningsdags igen, Fanny, Knutte och Maya stannade kvar ute medan övriga tre gick in i värmen. Jag skottade garageuppfart och plötsligt kommer Maya o Fanny gående till mig, jaha tagit sig över staketet förstås, men var fanns Knutte?

Jo, han tog ju inte den smarta vägen som de andra två, utan tog sig över det höga staketet och hamnade på åkern, så där satt han fast! Snön var ju inte så hård där utan mjuk eftersom ingen gått eller skottat där så han sjönk!  Han stod där och såg snopen ut med snö nästan ända upp till öronen! Stackars Knutsson! Det blev utryckning och upphalning   och så förpassades alla tre till rätt sida om staketet igen! Det tog cirka 2 minuter, sedan kom alla tre gående samma väg, även Knutte hade konstaterat att om man tog vägen över det låga staketet så hamnade man i ploghögen som var hård och bra att gå på så det var bara att börja skotta innanför staketet! Så var det gjort och tre snopna tibetaner sitter nu innanför och undrar var deras bra väg försvann!

Nu börjar både jag och tibbarna tröttna på all denna snö!

Idag var jag tvungen att skotta längs insidan av staketet, Fanny var på väg att kliva över för snön bar henne och hon nådde nästan ända upp till kanten av staketet. Men tji, fick hon för jag var snabbt där med skyffeln och skottade bort snön så nu är det tibbesäkrat tills nästa snöfall!

Här har det hänt massor sedan sist, Nilla har varit jättesjuk och legat en dryg vecka på Läckeby djursjukhus. Jag upptäckte att hon börjat blöda runt en tand, blödningen ville inte sluta så vi fick åka iväg akut. Hennes blodvärden var jättedåliga så hon var tvungen att få blod flera gånger. Efter medicinering och blodstoppande så slutade det i alla fall att blöda. Nu har hon varit hemma i två veckor och mår bra, hennes värden är mycket bättre, och vi går på återbesök och kollar upp det. Veterinärerna kan inte riktigt säga vad felet är, eventuellt en autoimmun sjukdom eller något annat. Bara att vänta och se. Huvudsaken är ju att Nilla mår bra.

Dixie mår bra och magen växer! Nu är det bara en dryg vecka kvar tills det är dags! Ska bli så spännande att se vad som gömmer sig i den tjocka magen!

Vår gamla Cajsa fick somna in i onsdags, det är så tomt efter henne här men hon finns med i våra minnen för alltid.

Fast man har flera hundar så är det alltid lika jobbigt när en försvinner för alltid, alla är ju individer och älskade för den de är!

Fanny lurades fullständigt den här gången, inte löpte hon inte! Hon blödde ett par dagar och sedan tog det stopp! Hon hade ett litet förlöp, så förhoppningsvis så kommer hon igång som vi trodde i slutet på februari/början av mars.

Vi kan i alla fall konstatera att Dixie troligtvis är dräktig, hon börjar få lite mage och har mått illa några dagar. Ska bli så spännande!

Resten av gänget mår också bara bra och det är som vanligt här hemma nu när ingen löper!

I går var Lotta och Lottebotibbarna här en runda, fantastiskt att det bara funkar utan vidare med så många tibbar på en gång! Lilla Doris hon bara gick in här med svansen i vädret och tyckte inte det var ett dugg konstigt! Härligt!

Igår när jag killade Fanny på magen så hade hon bloddroppar i byxorna, så var det hennes tur att löpa! Jag som hade hoppats att hon skulle vänta minst en månad till, men det bestämmer ju inte jag! Fanny tyckte väl det var dags eftersom det lilla spöket Maya blivit stor och löpt!

Eftersom Fanny fyllde tre i november och inte haft valpar ännu, så borde hon väl paras, men Dixie är parad och eventuellt dräktig så jag måste fundera lite först!

Har väl egentligen bestämt att hon ska paras, har faktiskt bestämt hane och pratat med hanhundsägaren.........ja, ja vi får se!

I eftermiddags gick tibbarna och jag vår härliga långrunda för första gången sedan i lördags, har varit lite mycket här några dagar. Det var härligt, -2 och vindstilla! På vår traktorväg var det inte plogat men någon hade kört bil så det fanns två spår att gå i. Gänget tyckte de skulle gå där så kunde jag gå och pulsa i snön...snacka om bekväma tibbar!

Det fanns massor av spår att lukta i så hela gänget somnade sött när vi kom hem!

  Husse köpte myskorgar till oss i USA, att de egentligen är till katt bryr vi oss inte ett enda dugg om!

börjar lugnet lägga sig här!  I kväll har jag gått koppelrunda med alla sex tibbarna samtidigt. Knutte med nosen i rumpan på Maya men hon fräste åt honom så fort han försökte sig på nåt, han fick knappt lukta ens!  Jag vågar ju inte lita på att hon inte plötsligt ångrar sig så det blir fortfarande skilda rum och rastning på gården var för sig! Skönt ändå att bara behöva gå en runda i morgon bitti, gör ju att vi kan sova en halvtimme längre på morgonen!

I går gick Dixie in i tredje dräktighetsveckan, men ännu är det för tidigt att säga om det är några valpar. Hon äter som en häst och är jättesur på de andra så förhoppningsvis så simmar det små bebbar därinne! Det ska bli så spännande att se vad det blir!

Sitter vid datorn en stund, just hemkommen från en trevlig kväll med gott fika i sällskap med hundfolk.

Märkte plötsligt att det var tyst o lugnt i huset, alla hundar sover runt omkring mig, ja Knutte o Maya är fortfarande i skilda rum, men det är helt tyst! Inget pip, yl eller gnäll från Knutte, kanske löpet är på väg över, Maya är på dygn 17 så snart återgår allt till det vanliga här! Skönt!   Nu är det läggdags även för mig!

Idag var det -7 grader och sol här på förmiddagen, härligt! Började morgonen med en liten runda med Maya och Nilla eftersom Maya löper.

Sedan gick hela gänget, utom Maya, och jag en härlig långrunda i skogen.

När vi kom hem var det dags för dammsugning och matlagning eftersom vi skulle ha goda vänner här på mat på kvällen.

Vår unghane Knutte har fullt sjå här hemma nu när Maya är i höglöp, han piper, skäller o ylar så fort han är instängd eller utestängd från resten av flocken. Han är nöjd så länge Maya är instängd i hundrummet eller i hundgården, men stackars Maya behöver ju också få vara med lite.  

I går kväll var vi hos Lotta o Kent på Lottebo´s och åt god lasagne. Då fick Knutte o Nilla följa med så Knutte ägnade hela kvällen åt att jaga alla flickorna på Lottebo. Däremellan lät han värre än en mistlur, ska bli skönt när Mayas löp är över så allt blir som vanligt här. 

Nu har ändå lugnet lagt sig här, Knutte är totalt slut efter allt ylande så han ligger utslagen här hos mig vid datorn, och Nilla och Maya sover i hundrummet! Resten av flocken, inklusive mannen har gått och lagt sig i sovrummet så nu är det läggdags även för mig!  

Igår var vi två tibbetanter på utflykt i de djupa skogarna, massor av snö men vi hade ju minsann dubbdäck så resan dit gick som en dans! Båda ivriga av förväntan, jag skulle ju äntligen hämta hem min parade hund och den andra tibbetanten skulle ju hämta sin lilla valp. Nåväl, fram kom vi och kaffe och mackor blev vi bjudna på! Dixie blev överlycklig när jag kom och efter ett par timmar lastade vi in oss i bilen, Dixie i buren i baksätet, jag med valpen Doris i knät och så då vår rallychaufför på plats vid ratten.

Bilen startade fint men sedan tog det stopp, vi kom ingenstans för bromsarna hade frusit. Hjälpen kom snabbt, så det blev byte vid ratten och fram kom vi, men utan att hjulen rullade. Tur det fanns en snäll bonde med stor traktor i grannhuset. Jag, Dixie och Doris fick snabbt ta oss tillbaka in i värmen hos Doris snälla uppfödare, så inte Doris skulle frysa. Efter en stund kom de andra två också in i värmen och god mat fixades snabbt fram av de gästvänliga uppfödarna.

Tack och kram till er!

Bilen tinades upp efter ett par timmar i grannens varmgarage och den avbrutna färden hem återupptogs, denna gång utan missöden.

Både Dixie och jag var glada att komma hem till resten av flocken!

Nu hoppas vi på valpar i månadsskiftet februari/mars för Dixie är minsann ordentligt parad med snyggingen Bogo, som i papperen har det tjusiga namnet Arundina Bogo Bo-Khyi!

Mer info och bilder kommer på hemsidan!

Nu har äntligen vår duktiga webmaster haft lite tid för att fixa med hemsidan så jag kan uppdatera lite mer själv. Historiasidan har fått två underrubriker så där ska så småningom alla hundar vi minns komma in med info och bilder.

Till tibbarnas stora glädje har det snöat en stund idag, Maya och Fanny fick glädjefnatt på förmiddagen och jagade varandra runt, runt på gården. Eftersom Maya löper så har vi fått dela på flocken så Knutte tycker att livet är pest just!

Går väl över när Maya slutat löpa!

Kn   Knutte på spaning uppe på stenmuren längs traktorvägen på vår promenadrunda hemma!

Ja, så är det 1 januari 2010, mannen o jag firade in det nya året i lugn o ro med plankstek och ett glas rött. Alla tibbarna låg runt omkring, nöjda o belåtna för de hade också fått lite nyårsmat, dvs sin vanliga mat med lite nötfärs på, det tyckte alla sex var smaskens! Tidigare på dagen hade jag, Flisa, Nilla och Knutte varit på Öland tillsammans med ett helt gäng hundar o tvåbenta och gått lång promenad. Maken gick långrunda här hemma med Maya, som börjat löpa, och Fanny som fick agera sällskapsdam åt Maya. Gamla Cajsa är nöjd med sina rundor på gården!

Här på landet är det också lugnt med smällandet, vi stod ute vid 12-slaget tillsammans med hundarna och såg raketerna i samhällena runt omkring men här hörs knappt inget. Ingen av hundarna reagerade, skönt!

På onsdag ska jag hämta hem Dixie som är färdigparad, så nu hoppas vi att allt går som det ska. Då föds det små Dixiebebisar i månadsskiftet februari/mars, ska bli så spännande! Vem den blivande fadern är? Lugn, det avslöjas på hemsidan under veckan!

I fredags var jag, Fanny, Dixie och Nicke på djursjukhuset. Alla tre fick sina vaccinationer och Dixie blev även veterinärbesiktigad. Hon har nämligen börjat löpa och eftersom hon nyligen fyllde sju år så måste hon ha ett friskintyg vid en eventuell parning. Vi har ju bestämt att hon ska få sin sista kull nu så på annandagen bär det iväg till den tilltänkta kavaljeren. Nyfikna? Det får ni vara tills Dixie blivit parad!

Idag fick vi ett uppskattat besök, Stina, Thomas och Sigge var här och hälsade på en stund. Sigge är Mayas bror som i regbeviset heter Kangris Marvellous Marvin. Han har blivit en riktig stilig liten kille och trevlig är han också! Vi hade en trevlig stund med fika och tibbeprat!

Idag när jag vaknade var det ännu mer snö ute. Jag släppte ut ett gäng överlyckliga hundar och idag är det några minusgrader så de slapp bli fulla av snöbollar. När frukosten var avklarad hade snöandet avtagit så vi tog en runda ner i hästhagen, sex tibbar och jag, Knutte i säkert förvar i nytt koppel! Vi hann bara en liten bit, sedan tog det tvärstopp, Nilla och Dixie slog till alla bromsarna, det var ju inte plogat! (konstigt va, att bonden inte kan ta en tur ner i hästhagen för deras skull) Jag lirkade och drog en stund, sedan till Nilla och Dixies stora glädje vände vi och gick en bit på den plogade vägen istället.

Rätt var det var så mötte vi grannen som var ute och drog sin minsting på pulka. Då blev Maya helt hysterisk, hon studsade baklänges och ylskällde, nåt sånt konstigt hade hon ju aldrig sett förut! De andra fem tyckte hon bar sig helknäppt åt!

Grannpojken och Fanny gillar varandra och Fanny hade ju redan spanat in att det var han som satt där så hon gick fram och pussade honom, så då lugnade fega Maya ner sig och vågade lukta lite på pulkan! Inte lätt att vara en 8-månaders feg tibetan!